Valentine´s Day
Jag ska fira Alla Hjärtans Dag med småkillarna på en strand i Egypten.
Vattenpipa och te i solnedgången kanske.
Förra året hade jag en fin dejt med A.
Vi hade hoppats få vara tillsammans i år den dagen. Det känns lite som "vår dag".
Det är ju nu på söndag vettja.
Hur känner NI inför Alla Hjärtans dag?
DD
..
En sån dag idag...
yeah....en SÅN dag...
Hur är ER dag?
..
Längtan och saknad och längtan och saknad och...
Jag saknar hela tiden.
Det känns som att jag längtat och saknat så länge att jag glömt bort hur det känns att inte längta och sakna. Jag saknar barnen hel tiden och längtar efter våra stunder tillsamman. Jag längtar efter A och saknar allt med honom. Jag längtar efter våren och saknar dom dom ljusgröna skotten och årets första fika utomhus mot en solvarm vägg.
Men just nu fokuserar jag på fredagen, eller torsdag kväll rättare sagt. Killarna är så uppspelta redan så dom kommer aldrig att kunna somna på torsdagskvällen. Och jag känner mig lite uppspelt jag med. Jag har längtat efter solsemester och Egypten så länge och nu är jag på väg. Iiiiiihhhhh! Fredag morgon åker vi.
Och våren, som jag längtar så desperat efter, kommer krypande. Solen som visar sig ibland värmer på rejält. Snön smälter och bildar istappar som blänker som diamanter. Fåglarna kvittrar och himlen är ljus både när arbetsdagen startar och när den slutar. Vårlängtan är snart över och det märks och känns.
Den sista längtan känns som att den borde vara slut snart.....snart ....snart...
Vad längtar NI efter just nu? Vad saknar NI just nu?
DD
..
Big difference
Inga duvor, champagne, knäböj eller romantiska frierier i solnedgången.
Bara ett konstaterande att kärlek fanns där och att han ville att det skulle fortsätta vara så. Och en stilla undran om jag ville acceptera en ring från honom. Som et tecken på kärleken. Jag antar att det räknas som en förlovning? Förlovad alltså. Dock inga frierier eller romantik på hög nivå. Vi satt ute på en bänk i solen när han frågade.
För att vi båda är mer förtjusta i silver än i guld så beslöt vi oss för silverringar. Inget som fanns i butikerna tilltalade så vi drog hem till tjejkompisen som är silversmed. Hon fick tillverka två ringar. Det syns att ringarna hör ihop men min är lite smalare, hans lite bredare. Inget speciellt förutom att det på insidan av ringarna sitter en stämpel som anger att det är XX som gjort dom, som den äkta smed hon är har hon egen stämpel. Och så naturligtvis känslan av att det är våra unika ringar. Ingen annan har sånna och vi har livstids garanti hos kompisen så klart.
Just som kompisen färdigställer ringarna kommer hennes grannar förbi och får syn på ringarna. Dom ska gifta sig månaden därpå och har varit iväg och köpt vigselringar i vitguld för 6000 kronor. Dom får syn på ringarna som just färdigställts och utbrister: "men dom ser ju exakt ut som våra ringar!" Hur mycket ska du ta för det där? Kompisen erkänner att hennes pris är 500 kr för båda ringarna och vetskapen om att hennes kompis kom till henne för jobbet. Hon var glad för hon fick veta det först av alla också. Vi var glada för att vi fick något som vi själva tyckte var "bara vi". Jag tänkte mest "Hahahahahaha, hur dum är man när man köper ringar för 6000 spänn som ser ut som en billiga silverringar?" Men dom där grannarna är lite pretto också.
Så visst är jag väl lite bitter för att romantiken saknades och för att det inte var ett romantiskt frieri eller ens ett äkta frieri. Men det kanske kommer sen, när han kommer hem igen? Visst är jag lite ledsen (mycket ledsen) över att det just nu bara finns en liten ring och inget annat. Hellre här och utan ring, än tvärt om. Eller hur? Och visst tycker jag att andras förlovningar är romantiska och så, men jag har väl något eget att se fram emot kanske. Det mest tacky som finns är ju förlovningar a la Amerikansk romantik, dvs diamntringar värda minst en årslön och så 12 dussin vita rosor och en violinkonsert i solnedgången på Malibu Beach (tänk lite "Ridge och Brooke i Glamour"). En överraskning, det vill jag ha. Ett oväntat spontant frieri. Varsomhelst. Hur som helst. Bara det är "det där rätta ögonblicket". En delad glass på en brygga och en stilla fråga.... mmm, det låter romantiskt tycker jag.
Nåja, i väntan på A's återkomst och eventuella frieri så får jag sukta över andras och vara lite grinig och avundsjuk. Jag erkänner att jag känner så iaf.
Och nu får dom romantiska dagdrömmarna ta slut. Back to reality. Hard work awaits.
Hur gick det till när NI förlovade er?
Var det romantik eller "ska vi förlova oss eller?" och en grillad med pulvermos och räksallad.
Berätta!
DD
..
The greeneyed monster
Ett frieri. En fråga och ett JA till svar.
Ringar.
Bestyr.
Kärlek i överdrivna massor. Tro, hopp och kärlek.
---
Jag är avundsjuk, bitter och ledsen.
Jag är inte bättre än så och jag erkänner det.
..
Ont det gör ont
Det gör ont när knoppar brister...
Men det är knappast knoppar som brister just nu. Snarare lite senor, muskler och muskelfästen. Igår tog jag ett modigt beslut att ge mig ut och köra Power Wak igen. Jag hade ingen aning om vart jag gick, jag bara gick och gick och till slut hittade jag hem igen. 1,5 timmar hade jag vandrat runt i skog och bebyggelse i snö och på halkiga isiga vägbanor. Det var så otroligt skönt att få komma hem genom svettig och mör och med rosiga iskalla kinder. Idag har jag ont överallt. Inte det där sköna ontet som man har i muskler som har träningsvärk. Nej, jag har ont i senor, leder, muskelfästen och benhinnor av all anspänning som krävdes för att inte halka. Fan att det ska vara så besvärligt. Det är ju så skönt att gå och jag behöver det så väl också.
En sak som jag la märke till igår var att alla buskar och träd var fulla med småfåglar som sjöng och kvittrade. Likaså imorse. Det var knappt ljust ute och ändå var sparvarna i full gång med att kvittra. Det är vårkänsla det. En ljusblå himmel, lite svag soluppgång redan vid 7-tiden på morgonen och fågelsång. Visst är det underbart! Men ändå är det höga vallar med snö, det är 7 minus vid 7-tiden på morgonen och snön knarrar under fötterna och skorna halkar omkring på isfläckar magert överösta med smågrus.
Nu ska jag ta kaffe och macka och jobba tills det blir mörkt igen. Sen ska jag simma bort värken i ben och rygg.
Var har NI ont idag?
DD
..
-----------------
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Karin Boye
-----------------
The Lion sleeps tonight
kanske för att jag inte ser dom.
Glöden i blicken har falnat till grå aska.
Dom förut tillbakadragna axlarna känns krumma.
Den högmodigt lyfta blicken och hakan har fallit ner till marken.
Det som förut var lätt känns nu tungt.
När en förflugen blick, ett leende och ett höjt ögonbryn ledde till ett mobilnummer.
Och en kvardröjande blick ofelbart ledde till ilningar i hela kroppen.
Nu saknas blicken. Glöden är borta.
Ingen ser mig längre för jag ser inte dom.
Systra mi sa att jag såg ut som en lejoninna på jakt.
Men jag känner mig inte sån. jag vill inte vara sån.
Jag tror att jag är rädd för att lyfta blicken.
Om jag reser mig stolt och lyfter blick och haka kommer glöden och med den intresset.
Den förflugna blicken stannar och dröjer kvar.
Leendet kommer tillbaka och fastnar.
Ilningarna i kroppen skjuter som pilar.
Och intresset söker en ny väg och en ny vän.
Kanske ska man ringa det där numret man fick?
Varför inte bara en liten sväng bort till grannstaden för en partyhelg?
Och så är tanken borta och känslan för det nya större än för det gamla.
Men jag behöver det.
Blicken och ilningarna och leendet.
Numret som jag aldrig kommer att använda men som jag ändå vill ha.
Det behövs för att känna blodet koka igen.
För att få leva upp.
Jaga igen.
Inte för att jag är på jakt eller hungrig.
Men för att jag hatar att bara ligga här och vissna bort.
Det finns inga byten här. Inte ens någon jag tycker är värd en extra titt.
Jag tynar bort.
Glöden kommer att dö och försvinna helt.
Lejoninnan finns inte.
..
Isn't that the pot calling the kettle black?
Under hela tiden har jag hört henne klaga på diverse tjejkompisar som bara "försvinner" så fort dom skaffar sig pojkvän. Pojkvännen tar all tid och det finns ingen tid över till tjejkompisarna längre. Förvisso har jag hållt med henne massor med gånger, men för det mesta orkar jag inte bry mig. Hör inte tjejen av sig på ett år så gör inte jag det heller.
För några år sedan var det en tjej som giftes sig, skaffade sig hus och ungar. Naturligtvis "försvann" hon. Och dom få gångerna hon hörde av sig var det bara "man, man, hus, hus, barn, barn, barn, barn...bla bla bla" som hon kunde prata om. Hon tappade bort sig själv helt och kunde inte prata om något annat. Hon kunde inte ringa, maila, svara i telefon eller ens skicka ett sms. Det gick ÅR mellan gångerna hon hörde av sig. Allt detta fick jag ju höra av kompisen varje gång vi hördes av eller sågs.
Nu har denna kompis "försvunnit".
Hon hörde plötsligt av sig igen. Hon visste inte om A, eller grejerna med BigDaddy eller strulet med lägenheten och jobbet och allt annat. Då summerar jag ihop det och förstår att hon och jag inte pratat på över ett ÅR. Jag har ring, mesat, mailat och pratat in på telefonsvararen och hon har inte hört av sig. Och nu ringde hon och var lite skamsen och ville bara säga att hon ville adda mig på facebook. Väl inne på facebook så är jag addad men inget mer. Ingen förklaring, inget glatt hejsansvejsan, inga kommentarer, inga inbjudningar till en fika. Nothing.
Vet ni vad hon gjort? Hon har skaffat sig hund. För ett år sedan typ.
Nu pratar hon bara hund, hund, hund, hund, agillity, hund, hundträning, hund, hund, hund....ja ni förstår. Och en av hennes vänner på facebook är Cesar Romero. Hon "gillar" hans status update. Men hon har inte gjort annat än att just adda mig på facebook. Vi är nu vänner igen. På facebook. Och föresten....vet ni vad hon har som profilbild? Sin hund så klart.
Jag förstår att någon som är nykär och gifter sig och skaffar hus och två barn har lite annat att tänka på. Kanske prioriterar babysim framför fika. Kanske inte orkar umgås tittochtätt. Dock fungerar ju telefonen även när barnen sover, mannen är på jobbet och huset är nystädat, så ett sms eller ett kort telefonsamtal är ju inte så svårt egentligen. Inte behöver det väl ta ett år innan man svarar? Men i princip förstår jag. Det jag däremot inte förstår är att man tappar allt intresse för vänner, bekanta och människor bara för att man skaffar sig ett husdjur. Det finns inga hundar, inte ens valpar, som behöver vaggas och hyssjas med kolik hela natten. Det finns inga hundar som behöver lugn o ro och ständig passning för att dom har magsjuka, feber, halsfluss, krupp, öroninflammation, vattenkoppor eller växtvärk. Varför kan inte människan höra av sig på ett helt år?
Vad är det med kvinnor som skaffar husdjur egentligen? Är män likadana?
..
Emotion of the day
..
Solo i sängen
Här sitter man nu ensam i sin säng i O-bygden och funderar på vad som kan finnas att göra. Lördag kväll och ensam. Ingen att snacka med (live) och ingen att sova med.
Girly Weekend blev Girly Friday. Det var kanonskoj med Korven här och som sagt så gick det ju att ha trevligt och bli full även i denna lilla håla. Det är sällskapet som räknas juh.
AK skulle ju kommit hit idag och liksom överlappat där Korven lämnade över. Lördagen skulle spenaderas i AK's sällskap och ännu mera vin och snack och mysig söndag i sängen. Älskar att dricka kaffe i sängen och ligga kvar och snacka. Tillochmed frukost i sängen, men jag får väl ta kaffe och macka ensam i sängen imorgon. Långpromenad och simning borde jag ju hinna klämma in och så vila upp mig inför den tuffa veckan som väntar. Det är möten och rush hela vägen in på torsdag eftermiddag och så slänga sig i bilen och dra till Borås. Fredag morgon kl 10 går flyget till Egypten. Kanske lika bra att vila upp sig imorgon?
Tack systra mi.
Krya på dig AK.
Pussar och Kramar // DD
..
Korv smirnoff
Vin och god mat hemma och sen ut på stan.
Dra runt på olika ställen och ta drinkar här och där.
Sova länge idag och sen ta kaffe och frukost i sängen.
Fika på stan och lite soft tillvaro.
Jag och lillsyrran. Gött.
DD
..
In Vino Veritas
Korven och vin e en fin komb....finfint....
Tjoflöjt!
DD
..
Girly weekend
Vad tänker en kille när han hör "Girly weekend"?
Är det något i den här stilen?
DD
..
Devils daughters dangerously dancing and drinking in the dark
Fredag
SOL
Min korviga lillasyster kommer hit ikväll
AK kommer på lördag kväll.
Ekvationen är just nu i balans.
Det finns tid, lust och ork plötsligt!
Hur känner NI er just nu?
DD
..
Tid lust och ork
TID + ORK + LUST = Perfekt läge
Försök balansera DEN ekvationen! Helt omöjligt. Det är alltid en eller flera faktorer i ekvationen som är helt off. Har man tid då har man tappat lusten och orken. Har man lust så finns det knappast tid osv.
Just nu är det träningen som lider av detta.
När alla andra drar till gymet, sliter i längdskidspåret och harvar sig igenom snödrivorna i hopp om att få lite mil i benen innan Göteborgsvarvet så tappar jag både lust och ork. Jag vill inte se insidan på ett gym. Jag vill inte dra till badhuset och frysa så att alla ådrorna syns igenom min transparanta hud. Och jag är bara trött, sliten, orkeslös och på dåligt humör. Jag är ledsen och arg om vartannat och väldigt trött. Just nu är dessutom tiden en negativ faktor, det känns som att jag bara jobbar och aldrig får vara ledig en hel dag och ta hand om mig själv eller barnen. Veckan har 7 arbetsdagar och varje dag har 12 arbetstimmar. Jag åker hemifrån 06.30 och kommer hem 18.00. Sen är all orken slut.
Det får bli en nytändning efter resan. Då har jag väl vilat upp mig och laddat solcellerna. Och i mars så brukar dom värsta "nyårslöftesgymmarna" ha försvunnit. Då blir det lugnt och skönt på gymmet igen och badhuset är inte översvämmat och snön börjar tina bort. Och Vasaloppet är över och förbi och man slipper bli jagad av en flåsande galning på skidor när man förösker köra PW i fred. Jag längtar efter mars månad på alla sätt.
Det känns som att januari och februari bara suger all livsglädje ur mig och snöfallet är som en magnet som drar till sig all ork så att inget sitter kvar i kroppen längre. Jag behöver sol, fågelsång, ljusgröna blad på träden och krokusar i gräsmattan.
Har NI tid, lust och ork så här års? Hur gör ni för att orka?
DD
..
